tårtkalas som resulterat i en odefinierbar smärta i magen

jag är ganska rädd om mitt hjärta... jag öppnar sällan upp det och delar inte gärna med mig av det. För jag är alltid på språng och man kan inte leva med ett hål i hjärtat. Även om jag skulle stanna och våga ge bort en del av mitt allra heligaste, så är risken stor att den personen vänder... springer iväg... och lämnar mig och mit håliga hjärta.
Men... vissa fall går inte att undvika... så som familjen. Min älskade V och sötaste A och G, har alla tre ätit upp mitt hjärta tusen gånger om. Men det gör inget för var gång jag hör deras röster ropa "moster" så fylls jag av sån glädje. Däremot skar det som nålar i hjärtat då jag var tvungen att säga hej då för ett par dagar sedan och att tänka tillbaka på det sista året med allt mys och bus gör mig knäsvag av sorg.
Ibland är man säker på att man inte delat med sig av sitt hjärta utan har hållit det i säkert förvar. Men icke sa Nicke... för när man sen ger sig av gör det ont i hela kroppen och man får nästan lust att stanna... springa tillbaka... pausa. Omedvetet har jag tydligen haft tårtkalas... hjärtkalas. Jag har omedvetet delat ut tårtbitar av mitt allra heligaste och det är nu jag får betala tillbaka. Valutan? Jo, odefinierbar smärta i magen och mellangärdet... I folkmun även kallat saknad. Jag saknar er!