jonna d har fastnat i tankarnas värld igen. Det är kanske inte så konstigt att jag hamnar där, då jag inte har någon annan att komunicera med än med mina egna tankar. Jag vaknar ensam, äter frukost ensam, går till jobbet ensam, tränar ensam, går tillbaka hem ensam, äter middag ensam, tittar på TV ensam och går och lägger mig ensam. Vet inte helt... men jag trodde att människan var ett flockdjur. Ett flockdjur, utvecklat för att stötta och styrka varandra. Ge våra medmänniskor glädje och vilja att kämpa på i en värld som oftast är ganska komplicerad. Det kan ju inte vara meningen att vi skall vara ensamma... eller? Är denna ensamhet ett resultat av den överbefolkade jordens försök att rädda sig själv? Eller är människan faktiskt ett flockdjur och jonna d världens utfrysta hackkyckling?
Nu vet jag ju inte varifrån denna ensamhet kommer? Är den självvald, har det hänt nåt på sistone som gjort situationen som den är? blivit sviken? Det låter inte alls roligt! Jag är en ensamvarg själv. Jag har maken och dottern så jag är ju aldrig riktigt ensam. Plus att jag träffar massor med människor i mitt jobb som lärare...jag förstår att det inte är nåt som du vill. Att vara ensam. Inte hela tiden...
SvaraRaderaVi finns här för dig!
SvaraRadera