kan karriären prioriteras utan insomnia?

här i min sköna säng låg jag och sträckte ut mig i morse och i natt skall jag åter igen försöka få lite sömn ihopvikt på ett plan till Europa. Ett glas vin, lite mat och så en sömntablett, så brukar det här gå bra men det hade ju varit skönt att kunna sträcka ut benen och slippa ha en snarkandes och dregglades främling vid min sida.
Även om min säng är oerhört skön, ger mig gott med utrymme för att sträcka ut hela kroppen både på kors och på tvärs och inte heller har jag en främmande människa vid min sida, så har jag inte sovit en hel natt sedan jag kom tillbaka till hong kong för tre veckor sedan... blir snart galen... på riktigt alltså! Varför är det just på natten som man börjar grubbla? Varför är det på natten som alla "kanske/kanske inte" dyker upp och varför är det på natten så svårt att lägga det som tynger en åt sidan?
Jag har nämligen ett stort beslut att ta.... ett beslut som berör mina närmaste år och vad jag än bestämmer mig för, så kommer det på ett eller annat sätt påverka min framtid... mitt liv och hur jag vill leva det. R säger att jag måste ignorera min svenska sida... den bubbla jag växt upp i... min filosofi och min kultur... och istället lära av den resterande världen... se hur alla andra får livet att gå ihop. Men... det är ju de svenska normerna jag känner.... skulle jag kunna förneka dem... gå emot strömmen och göra min grej? Skulle jag, som svensk kvinna, kunna fortsätta prioritera karriären utan att ligga sömnlös om nätterna?