andpusten försöker jag ta rygg på tiden

tiden springer förbi... och andpusten försöker jag hänga på... ta rygg... hjärtat slår i hundra och jag hinner inte se allt jag passerar då jag rusar fram i ilfart... allt för att försöka hinna ifatt... men det går inte... tyvärr måste jag ta några genvägar... hoppa över vissa saker som känns mindre viktiga... prioritera... men hjärtat slår fortfarande allt för fort. Vila? Det har jag inte tid till... upp, springa, jaga, flyga, rusa, landa, kuta, jäkta... ja, så ser mina dagar ut just nu... som ett stort och alldeles för långt maratonlopp i samma hastighet som ett 100m lopp. Hinner inte ens med att sova men jag börjar så smått ana målgången långt där borta och när jag passerat den... ja, då kommer jag tillbaka.