vad om jag ångrar mig och det då är för sent?

den gångna helgen var min första ensamma helg i hong kong och det var faktiskt lite småjobbigt... kände mig liksom lite ensam men försökte sysselsätta mig så mycket det bara gick. Men på fredagskvällen tyckte jag lite synd om mig själv, trots att jag verkligen inte har något rätt till att göra det.
Men just där och då skrev jag detta:

Fredagskväll och här sitter jag... själv i en liten lägenhet i en stor stad med mycket människor. Trots att det här bor 7 miljoner människor har jag aldrig känt mig så ensam... så övergiven. Jag ser alla nyförälskade par lyckligt omfamna varandra och hur lekfulla barn hoppar runt kring sina föräldrars ben och jag undrar vad jag gör här. Är det här verkligen rätt? Är det detta jag vill... sitta ensam i en liten lägenhet på en fredag, dricka cola light, sticka på en babykofta till en väninnans baby och titta på Lets Dance från förra veckan? Jag saknar sällskap... att ha någon att prata om ingenting med... bara vara med. Och jag saknar fredagskvällar i soffan med gott rött vin, choklad och simpel TV underhållning. Är det såhär jag vill ha det... vill jag verkligen vara ensam... är det värt det? Vad om jag ångrar mig och det då är för sent?

Men nu har det gått ett par dagar efter att jag skrev detta och jo, det är det här jag skall göra... jag har drömt om just detta så länge och jag måste ge det en chans... prova hur det är... se om det här är ett liv jag vill leva. För skulle jag inte vara här idag, skulle jag inte hellre kunna slå mig till ro hemma i Sverige då jag alltid skulle undra hur det kunde ha varit om jag bodde i hong kong. Så jag gör rätt... jag följer den väg jag måste gå för att komma fram till vad jag vill med mig själv och mitt liv... och jag har har redan lärt mig så otroligt mycket om mig själv... vad jag värdesätter... och vad som är viktigt för mig... och det på bara 3 veckor. Tänk så mycket jag då kommer lära mig under min tid här på andra sidan klotet.