5 shots challenge

här om veckan blev jag utmanad till att på instagram posta 1 vardagsbild per dag i hela 5 dagar och jag kan ju inte tacka nej, så troget hoppade jag på denna utmaning. Tyckte dock att det var lite svårt men det var ju vardagsbilder det gällde så det fick bli såhär:

 dag 1

vaknade upp på ett hotell i kina och förvånades av denna fina utsikt (det är inte så vanligt att man får en sådan här fin vy i kina)

 dag 2

i väntan på tunnelbanan

 dag 3

fifty shades of green i min shoppingkorg (dock skall väl vissa ting vara mindre gröna än andra men men...)

 dag 4

demonstration i hong kong och man slutar aldrig förundras... 

dag 5

veckans, nej... årets stora besvikelse! Åkte hela vägen till Ikea för att äta en köttbullemiddag och detta var allt jag fick - 4 köttbullar in en lite papperslåda. Snacka om nedtur! Fy, skäms, Ikea!

fototriss - hopp

när nu vardagen sakta men säkert börjar ta form igen, kastar jag mig in i veckans fototriss. Veckans tema är "hopp" som kan tolkas på många olika sätt men jag har valt tre bilder som på olika sätt förmedlar hopp om en ljus framtid.

ett nygift, lyckligt och väldigt hoppfullt par 

 ett gäng hoppfulla (i dubbel bermärkning) femtonåringar

när smogen lägger sig över Beijing, förmedlas hopp om en vackrare miljö med fina, färgglada bilder

För fler hoppfulla trissar, titta här!

back on track

sakta men säkert börjar jag komma tillbaka till mina rutiner... de sista veckorna har varit helt uppochner och nu ser jag fram emot en helg utan några planer alls. Jag skall sova... sova... sova... och kanske träna lite... och så kanske om jag orkar, få en raw food kurs av en väninna, för jag har i det sista blir så himla sugen på att laga mer och nyttigare mat.... men nu ikväll skall jag bara ligga här i soffan, titta på en tv-serie, sticka på min filt och bara njuta av att göra ingenting.

en drömmars frukost

när jag nu sitter här i hong kong en grå och dimmig lördags morgon, är det lätt att tänka tillbaka till dagarna i florida... just idag kom jag att minnas denna frukosten... en drömmars frukost! Hemlagade pancakes, massa färsk och god frukt, hemgjord smoothie, jordnötssmör, maple syrup och kaffe.... mums!
Men jag skall inte klaga, för jag har besök från oslo i helgen och idag skall vi ha en riktigt jentedag och därmed börja dagen med brunch på mitt favvo ställe. Så det lider ingen större nöd på mig!

garnkorgs fynd

om man söker riktigt länge, finner man till slut det man letar efter, inte sant? Jag har de senaste veckorna försökt finna inspiration till ett nytt projekt och har liksom inte funnit det där extra... det där som gör en helt pirrig och glad i hela kroppen. Men så när jag var hemma sist, dök jag ner i min garnkorg på jakt efter något skojigt garn som kunde väcka min kreativa sida till liv och vad fann jag där? Jo, ett gammalt, ofärdigt stickprojekt nerknölat i en liten väska! Och... det var just detta jag sökte, för nu stickar jag som aldrig förr igen och det är så himla skoj.

dålig planering... igen

back in asia och den där oerhört avslapnade känslan jag hade när jag lämnade florida efter två veckor utan stress, känns väldigt lång borta... tappade visst bort den någonstans över atlanten... för vilken oerhört dålig planering detta blev. Jag har nämligen på 5 dagar spenderat 29 timmar uppe i luften, av 3 dygn sovit 2 nätter på ett flygplan och utsatt mig för en helt galen jetlag sittuation.
Vi flög från florida i torsdags, ankom sverige på fredag morgon, tillbringade 36h i sverige (som ligger 6 timmar före florida) innan jag satte mig på nästa flyg till hong kong. Väl framme i hong kong (13 timmar tidsskillnad från florida) hann jag med att sova i min egen säng 2 nätter innan jag i morse hoppade på ett tidigt flyg till norra Kina... lite dålig planering med andra ord!

tänk att män som han kan finnas

i mer än tio år har jag känt honom... på en sunkig bar i Barcelona dök han upp från ingenstans hösten 2001 och sedan dess har han funnits i mitt liv... av och till mer sporadiskt men alltid där när det verkligen behövts. Jag har gråtit på hans axel, färgat hans tröja med min rinnande mascara... skrikigt åt honom att livet är det värsta som har hänt mig... han har vaggat mig till söms och han har hållit mitt hår när jag hulkat upp mina sorger. Han känner till mina raseriutbrott och alla mina dåliga dagar, men han räds inte... "en utmaning", säger han och accepterar... respekterar mig för den jag är. Han pushar mig till att göra allt det där jag alltid drömt om... det där som skrämmer mig och han ler när jag vänder mig om och försöker springa tillbaka... tillbaka till honom men "inte än" har han sagt i flera år och pushat iväg mig igen... "du är inte redo... ett litet tag till... du måste leva det liv du missat... spränga gränserna och utmana alla dina rädslor". I två år han peppat... varit min alldeles egna supporterklack och för ett par veckor sedan sa han det... och för första gången någonsin visste jag att han hade helt rätt - "nu är du redo... stanna... stanna här hos mig".