vad är det för en dag... är det en vanlig dag... nej, det är ingen vanlig dag...

… för idag är det exakt 3 år sedan jag skrev:

"jonna d säger hej... en ny värld har öppnat sig. Jag har startat en blogg, något som jag aldrig trodde att jag skulle göra..."

tänk vad tiden bara flyger förbi och tänk så konstigt livet kan vara. För tre år sedan bodde jag i min fantastiska lägenhet i Norge, jobbade galet mycket och hade precis fått upp ögonen för virkning.
Jag var glad… jag var lycklig… men tyvärr så insåg jag inte där och då hur bra jag faktiskt hade det. Jag hade en plan för livet och jag såg med spänning fram emot de kommande åren. Hade någon frågat mig där och då hur mitt liv skulle se ut om 3 år hade jag sagt: ”då är jag förhoppningsvis gift, bor i ett litet hus utanför Oslo med en liten gräsplätt som man kan pyssla med, har en liten krabat som springer runt bland våra ben och har ändrat mina prioriteringar i livet och jobbar mindre”.
Men… som ganska ofta så blir det inte som man tänkt sig och plötsligt är det någon där uppe som bestämmer att det är det dags att för en förändring... omskakning... jordbävning... och just det gjorde han med jonna d.

Så här sitter jag nu 3 år senare… bloggen är fortfarande vid liv men den ser lite annorlunda ut jämfört med starten 2010 och har under tiden även fått en mer personlig tvist. Jag har inget hus… faktiskt inte ens en lägenhet… nej, jag äger ingenting men jag bor utanför Oslo… lååååångt utanför Oslo och det känns helt ok. Dock har jag ingen gräsplätt men jag hänger i parken så ofta vädret tillåter och tack och lov har jag inte någon krabat som håller mig vaken om natten med sitt skrik, men överväger att skaffa en liten fisk. Omprioriteringar har jag gjort men åt motsatt håll… jag jobbar mer och har till och med låtit mitt jobb flytta på mig... hela vägen till Hong Kong. Är jag jag glad? Ja, jag är glad… Är jag lycklig? Det vet jag faktiskt inte men jag tar vara på varje dag, för numera vet jag hur lätt det är att plötsligt förlora allt... vänner... hem... jobb... trygghet... drömmar... allt man byggt upp... ja, ALLT!

Let Her Go m. Passenger

(för ingen annan låt kan beskriva det bättre - ta vara på det ni har)

Well you only need the light when it's burning low

Only miss the sun when it starts to snow

Only know you love her when you let her go

Only know you've been high when you're feeling low

Only hate the road when you're missing home

Only know you love her when you let her go

And you let her go

Staring at the bottom of your glass

Hoping one day you'll make a dream last

But dreams come slow and they go so fast

You see her when you close your eyes

Maybe one day you'll understand why

Everything you touch, surely dies

But you only need the light when it's burning low

Only miss the sun when it starts to snow

Only know you love her when you let her go

Only know you've been high when you're feeling low

Only hate the road when you're missing home

Only know you love her when you let her go

Staring at the ceiling in the dark
Same old empty feeling in your heart

'Cause love comes slow and it goes so fast

Well you see her when you fall asleep

But never to touch and never to keep

'Cause you loved her too much and you dive too deep

Well you only need the light when it's burning low
Only miss the sun when it starts to snow

Only know you love her when you let her go

Only know you've been high when you're feeling low

Only hate the road when you're missing home

Only know you love her when you let her go

And you let her go

Oh oh oh no

And you let her go

Oh oh oh no

Well you let her go

'Cause you only need the light when it's burning low

Only miss the sun when it starts to snow

Only know you love her when you let her go

Only know you've been high when you're feeling low

Only hate the road when you're missing home

Only know you love her when you let her go

And you let her go

de senaste 3 åren… de senaste 159 veckorna… 1095 dagarna… har jag gjort 436 inlägg… 71 stycken om virkning, 65 om fotografering och 21 inlägg om mina egna funderingar... jag har haft 39916 besökare genom åren och de kommer från massa olika länder… 19895 från Sverige, 4873 från Norge, 4591 från USA…1109 personer har haft något att säga och de flesta hittar hit genom google. Ganska bra, tycker jag!

yeah... I did it!

med ett svullet knä, ett annat värkande knä, en galen gräsallergi och en hejdundrandes motvind sprang jag idag söder runt... mitt allra första lopp någonsin och tillsammans med 749 andra springtokiga människor jagade jag kilometer efter kilometer... men tyvärr var det inte dagen för att stryka en punkt på min bucking list... jag var inte ens i närheten av att komma under 50 min men jag kom iallafall in under 1 timme och det var ju egentligen mitt reella mål. Jag är nöjd! Inte bara för att jag kom in under 1 timme utan mer för att jag... jag som aldrig varit någon tävlingsmänniska och som aldrig har tyckt om att springa, faktiskt har tränat... löpt... rusat... och sprungit min allra första tävling. Jag hade ett mål... jag tränade... följde slaviskt programmet från Dos Family... och kom i mål! Blir nästan lite stolt över mig själv... men vad skall jag göra nu då?

Tusen tack till Dos Family som under våren har arrangerat en running club tillsammans med Kvitter Javelin... alla inlägg ligger fortfarande kvar, så det är aldrig för sent att slänga sig på!

vad gör man inte när man är uttråkad

igår satt jag på tåget i ett par timmar och blev fort ganska uttråkad. Vad kan man göra på ett tåg? Sticka, virka, jobba, läsa, sova... ja, massa saker men jag kunde bara inte komma mig för någonting alls. Istället för att utnyttja tiden till något bra, snubblade jag över dessa frågor som av någon anledning fångade mitt intresse:

1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?

Gossip Girl, helt klart! De har så fina kläder och lever ett ganska konstigt och väldigt speciellt liv, som hade varit intressant att få prova på... det är liksom så overkligt att det hade varit skoj. Och inte minst skulle jag njuta av att få traska runt på New Yorks gator varje dag och av att mata änderna i Central Park.

2. Vad ville du bli när du blev stor när du var barn?

Det varierande ganska mycket, tror jag. När jag var riktigt liten ville jag bli frisör men senare backhoppare. Precis innan tonåren ville jag bli professor i biokemi och drömde om att få nobelpriset.

3. Vilken är din favoritdoft?

Doften av syren på försommaren och jasmin i Juli.

4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?

Jag skulle nog inte klara av att ligga still på ett och samma ställe utan skulle nog behöva ligga någonstans där risken för jordskred och jordbävningar är stor, så att jag på så sätt skulle kunna flytta på mig.

5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?

12timmar?! Då hinner jag ju inte hem! Då skulle jag bunkra upp med alla mobila och stationära enheter jag har och skypa med alla nära och kära. Sen när det är 2 timmar kvar skulle jag nog ta en sömntablett eller två, somna och slippa bli rädd för det som komma skall.

6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?

Ingenting förrutom att det fortfarande skulle finnas hopp för en gammal 30 åring.

7. Vilket är ditt favoritverktyg?

Favoritverktyg? Det är har nog inget... har nog inga verktyg över huvud taget.

8. Vad gör du om tio år?

Oj, det har jag ingen aning om! Om jag hade fått samma fråga för 3 år sedan hade jag haft ett klart och tydligt svar men nu vet jag inte och jag skulle nog inte vilja veta heller.

9. Vilken är din bästa danslåt?

Jag älskar att dansa till Stirra Ner med Timbuktu och i tillägg tycker jag även om att skaka mina lurviga till Highway Man med Hoffmeastro.

10. Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?

Allt det där jag drömmer om men inte har råd till... massa fina klänningar och inte minst jackor... och så ett par byxor med den absolut bästa passformen.

drömmarnas trädgård

åh, så gärna jag skulle vilja ha en trädgård! Behöver absolut inte alls vara något speciellt och inte heller någon stor sak... bara en liten, liten trädgård där man kan sitta ute och äta frukost i solen, plantera några blommor, ha en liten örtodling, investera i ett par fina utemöbler, spänna upp en fin ljusslinga till hösten, arrangera kräftskivor och inte minst grilla när kvällarna är varma... en liten oas helt enkelt... ja, jag skulle till och med tycka det vore kul att få klippa gräset.

virkning på japanska

innan jag lämnade hong kong, tog en kollega med mig på garnshopping och visade mig ett par riktigt bra butiker.  Jag gick lite bananas och bland annat fick jag för mig att prova ett japanskt mönster. De japanska mönstrena är helt grafiska så man skall inte behöva kunna japanska för att följa dessa men... jag är inte helt övertygad... för just nu är detta mönster ren japanska för mig.

Till detta japanska mönster köpte jag så passande ett italienskt merino ull garn. Känns väldigt mjukt och fint, så jag hoppas att det kan bli bra.

sedan sist

jag måste bara beklaga att jag i det sista har varit väldigt dålig på att uppdatera min blogg. Jag åkte ju till Sverige för lite mer än en vecka sedan, tillbringade helgen i Stockholm innan jag drog vidare till Oslo. Som alltid när jag är på besök i Oslo (känns konstigt att vara på besök på den plats som känns som hemma), hade jag ett fullt schema... inte nog med att jag var helt galet busy på jobbet så hade jag olika avtaler varje kväll... och det var bara så himla mysigt. Sena kvällar och tidiga morgnar i ett soligt och somrigt Oslo... kan inte bli så mycket bättre.
Därefter drog jag vidare till Göteborg och ett fantastiskt vackert och oerhört roligt bröllop i Varberg. Bruden var den vackraste någonsin, brudgummen oerhört stilig, vigseln helt underbar och festen dödsskoj (kom hem med blåsor under fötterna, vilket måste vara ett bra bevis på en rolig och dansant fest).
Nu njuter jag av ett par dagar i ett soligt Göteborg där jag har den finaste utsikten man kan tänka sig för ett hemmakontor... nej, ingen semester ännu men det kommer.

fint bröllopsträd

 solnedgång på västkusten

så himla skoj att blåsa såpbubblor men oj så rolig man ser ut 

svensk frukost i det gröna

finaste utsikten

morgonstund har guld i mun

fördelen med jetlag är att man vaknar tidigt (iallafall om man åkt västerut) och därmed kan njuta av dagens allra första timmar i en sovande stad... då luften är som krispigast och fåglarna sakta men säkert väcker världen till liv med sina sång... det är något speciellt med ljuset just då och speciellt just nu, i juni månad då solen aldrig går helt ner.
Förra söndagen vaknade jag urtidigt och begav mig ut på en liten joggingtur på Stockholms södra gator klockan 05.30. Det var bara jag, mina andetag och vattnets kluckande... och jag njöt... njöt av att äntligen få springa ute... slippa gymet och istället få andas frisk, sval luft.
Två dagar senare vaknade jag upp vid samma tid men i en annan huvudstad i Norden och jag kunde inte motstå frestelsen av att snöra på mig skorna och möta dagen i mitt kära Oslo. Morgonen är nog den finaste tiden på dagen och att få springa ute i juni månad måste vara höjden av lycka.