min första dag i ny stad... nytt land... och nytt kontor är över. Har en extremt busy vecka framför mig och det är jag faktiskt väldigt glad över. Hela den här flytten har varit mycket jobbigare än vad jag hade föreställt mig. Jag har kaxigt gått runt och talat om min flytt och allt roligt jag skall uppleva. Trodde ju aldrig att det skulle vara svårt. Det här är ju min dröm... jag vill göra det här... jag har drömt om det här så länge... men det gör ont! Det är som att dra bort ett plåster som gottat in sig i huden allt för länge... man vill inget annat än slita bort det men det gör himlans ont.
Och inte nog med det... jag känner mig väldigt liten. Sträck på dig, sa mamma... och jag försöker sträcka på mig hela tiden... vara stark... vara modig... inte se bakåt... men helst av allt vill jag bara krypa upp i mammas famn och bara få vara liten för en stund.
Jag är så imponerad av dig och din styrka. Att våga bryta och att våga välja något nytt och spännande. Förstår att det är skrämmande, jag skulle nog vara livrädd av bara tanken.. =)
SvaraRaderaMen som du säger. Det går bara att se framåt nu. Att lyfta blicken och upptäcka vad livet ger dig!