den där evighetsfilten

jag har så himlans mycket pyssel att visa er! Trots att jag inte orkat uppdatera något här så har jag ända pysslat lite då och då.
Först måste jag visa att jag äntligen är klar med den där filten.... den som jag började på för ca. 4 år sedan... jag har nog gått igenom 4 olika tänkbara bebisar till denna men i våras blev den lagom klar till att jag faktiskt skulle kunna behålla den själv... men jag har lite små panik... jag som älskar att göra "välkommen till världen" gåvor har nu helt kommit av mig när jag själv är gravid... än så länge har den här lilla stackare inte fått något mer en än liten filt och den var ju inte ens planerad för honom utan råkade liksom bara bli över.. usch, känner mig redan som en dålig mamma, så nu måste jag skärpa mig!

att blanda sina ägodelar och att inte gå sönder

tillbaka i hong kong nu efter ett par dagar i skandinavien. Åter igen känns det tufft att vara tillbaka... du är så stark, sa j igår, men det är inte sant... jag bara lossas vara stark för annars skulle jag nog få sönder... det gör liksom så ont att lämna r i sverige... igår tvättade vi tillsammans... i fyra timmar blandade vi mitt och hans, sorterade, tvättade, torkade och vek och ja, jag tycker att det är så romantiskt att tvätta tillsammans... det är nog inte själva akten i sig utan mer att blanda våra ägodelar och hjälpas åt... att vara ett team. 

Men det var igår... nu står jag igen i min tomma lägenhet i hong kong... men jag står upp iallafall... för ett par år sedan skulle jag ha fallit... mina ben skulle ha vikt sig men idag står jag stadigt... jag är nog lite stark iallafall... eller, jag är sjukt mycket starkare än jag var för fyra/fem år sedan och det är jag så stolt för. Jag faller inte för att r inte står vid min sida men det hjälper ju att veta att r faktiskt kommer hit om 1 vecka och då för att hämta hem mig... oss - tjoho! Nu ser jag fram emot lite stabilitet, trygghet och mindre stress innan lilleman kommer till världen. 

en gyllene skalle

min första virkade dödskalle blev ju slå slö och sladdrig så jag har nu gjort ett nytt försök men denna gånd i ett lurex garn men... hmmm, det blev inte så mycket bättre... den här skallen ser mest ut som en våt, ledsen hund men jag virkade en liten boll och stoppade inuti skallen, så då blev den lite gladare.

staden som alltid känns hemma

än en gång lämnar jag idag oslo bakom mig och drar vidare emot nya äventyr. Vet inte vad det är, men jag blir alltid lite nedstämd när jag boardar flytoget och åker till gardemoen. Jag skall inte flyga direkt till hong kong utan skall tillbringa hela helgen i fina stockholm, så jag borde inte känna såhär… men oslo är liksom alltid… oslo. Missförstå mig inte… jag tycker oerhört mycket om stockholm  men det känns liksom inte lika nära… inte lika tryggt… inte lika hemma. Att lämna stockholm för hong kong är alltid tungt eftersom jag lämnar alla mina nära och kära men att lämna oslo är liksom annorlunda på något sätt… det gör ont på ett annat sätt. Oslo var mitt hem i mer än sex år! Det var där jag hade mitt hem… min lägenhet… min saker och en trygghet. Nu är lägenheten såld för längesen och sakerna ligger fortfarande nerpackade i stora lådor hemma hos mamma… mitt trygga hem är nerstuvade i ett par packlådor och det är kanske just därför jag känner som jag gör när jag lämnar min gamla hemstad.

Nu skall jag dock bara vara borta en liten stund för om ett par veckor får jag inte flyga längre utan måste ta mig hem (som i detta samanhang betyder skandinavien... bort från hong kong för en liten stund) och då skall jag passa på att spendera två hela veckor i mitt kära oslo… i två veckor skall jag strosa gatorna upp och ner, dricka morgonkaffe på mitt favvo ställe, njuta av alla glada och härliga människor, ta långa kvällspromenader genom hela staden, hänga med allra finaste j och världens bästa a-b och k, gå på söndagstur i marka och besöka alla de ställen som jag idag saknar så mycket… de ställen som gjorde att jag en gång i tiden valde att kalla denna stad mitt hem.  

oslove

jag måste nog bara acceptera att jag inte kan förvänta mig att jag skall blogga var dag utan bara ta det lite som det kommer istället och inte stressa allt mycket över det. Har liksom så mycket annat som sker om dagen och just nu är jag tillbaka i Oslo ett par dagar... möten, möten, möten och möten innan jag åter igen hoppar på flyget tillbaka till ett varmt och fuktigt hong kong. Men man får ju njuta av tiden man får och i morse så koste jag mig som bara den (som man säger i norge) då jag slog på stortrumman och åt frukost utomhus... är så glad för att kaffe åter igen smakar gott för en god kopp kaffe förgyller verkligen en annars ganska grå morgon.

 

kvinnan i köket

jag är ju lite små dum ibland… här om dagen skrev jag att jag var tillbaka men vad hände sen… jo, ingen uppdatering på flera dagar. Men det kom två leverantörs middagar, en enorm tvätt hög och lite packning i mellan… men skam den som ger sig!
Trots att det varit tyst på bloggen i flera månader, har jag inte helt lagt helt ner utan faktiskt gjort lite nytta av och till. När vi var i Florida i Februari läste jag en bok som fick mig att tänka om och jag bestämde mig för att jag var tvungen att börja laga mer mat här hemma och inte bara äta ute/take away hela tiden.… äta lite nyttigare och framförallt LAGA mer mat… hoppa alla konserveringsmedel och njuta av bra råvaror istället. Så det hela har faktiskt resulterat i ett antal middagar hemma i köket och ett flertal lunchlådor som jag till mina kollegors stora förvåning har mumsat i mig på kontoret.

i am back... i think

jag har tagit en väl behövlig paus från den virtuella världen och fått lite tid till att tänka över vad jag vill och orkar dela med mig av. Jag behövde en paus... jag behövde kvällarna till att bara vara och finna ut av vad jag ville... jag hade ett beslut att ta... vi tog det och nu känns det så mycket bättre, även om jag ibland undrar vad jag har kastat mig in i.
R skulle egentligen ha varit här nu... här i hong kong men ibland blir det inte som man tänkt sig och man måste lägga om sina planer... denna gången blev det faktiskt ännu bättre för det kan nog inte bli bättre än såhär och nu ser jag verkligen fram emot den kommande tiden.
Men den egentliga anledningen till att energin tog slut där någon gång i februari, är för att jag numera ser ut såhär:

Det var inte någon som talat om för mig att det skulle vara så slitsamt att vara gravid och jag har helt enkelt varit tvungen till att prioritera den lilla energin jag hade. Men nu helt plötsligt mår jag bättre än någonsin och har så sjukt mycket energi att jag har svårt att hålla mig sysselsatt. Så vad passar då bättre än att börja jobba lite med bloggen igen? Tjoho!